|
Jag heter Henrik Mosén och Lund har varit min hemstad sedan våren 1991, men hösten 2002 flyttade jag och Kristina till Höör. Vi hittade oss ett hus, och det tog inte lång tid innan vi också börjat utvidga familjen med barn. Den 8 april 2003 föddes vår son Johan och den 15 september 2004 föddes vår son Carl (nästan alltid kallad Calle). Ett par år senare kom den 19 februari 2007 vår minste son Erik till världen. Strax efter hans ankomst tog vi så åter och rörde på oss, fast inte särskilt nytänkande utan åter tillbaka till Lund. Numera är vi bosatt på Annehem, ett akademikergetto i norra Lund. Nära till jobbet, mycket barn i krokarna och trevligt område.
Det är kanske inte så underligt att jag började pyssla med något så introvert och navelskådande som släktforskning. Det är nämligen oerhört intressant att klura ut släktskap och relationer som sedan länge har fallit i glömska. Har man det minsta intresse för korsordslösande eller något liknande, så är det inte alls otroligt att släktforskning kan vara en lämplig bisyssla, när korsorden råkat ta slut. Även om jag själv inte löser några korsord nuförtiden, familjen, arbetet och de genealogiska grävningarna tar upp den mesta tiden.
Nu ska ingen tro att jag hyser ett abnormt stort intresse för just min släkt, utan snarare för att jag tycker det är så otroligt intressant att studera människors liv under 1600-talet och 1700-talet i Sverige. Sociala interaktioner hänger intimt samman med socioekonomisk tillhörighet och det var stor skillnad på att födas som bondson eller som son till traktens godsägare.
För den som är intresserad av släktforskning rekommenderar jag en titt på min släktforskarsida där jag berättar mer om vad jag sysslar med och bidrar med en egen samling länkar som jag tycker kan vara bra. Jag har rätt nyligen skrivit ihop och gett ut en bok tillsammans med min gamle släktforskarkompis Bosse Lindwall. För den som har släkt i Östergötland eller intresserar sig för bondeståndets ledamöter i gången tid så titta gärna på den här sidan.
Släktforskning är inte det enda jag ägnar mig åt. När jag får några minuter över sitter jag allt som oftast med en bok i handen, och känner jag mig riktigt nöjeslysten så går jag på bio och ser någon rafflande amerikansk actionfilm, eller kanske hellre någon bra film som Urga eller Underground. Åtminstone var det så förr. Numera är jag gift och småbarnsfar – så det där med en bok i handen och i synnerhet biobesöken, blir det sällan så mycket med.
|
|
